Hej där!
Jag ber om ursäkt för kass uppdatering, men jag har helt enkelt inte så mycket att berätta. Intresset för att skriva har börjat avta i samma veva som det fantastiska med att leva allt mer har börjat gro inom mig.
Jag vet om att jag för tillfället vräker i mig enorma mängder mat/choklad och liknande utöver just nu. Jag överdriver inte när jag säger att det vissa dagar säkert handlar om tusentals kilokalorier extra som stoppas in i min lilla kropp (inte max någon extra chokladrad med andra ord). Och sanningen är den att ångesten helt har försvunnit. Samtidigt som jag känner mig lättad över att se att allt utöver inte gör att vikten skenar iväg, så känner jag en enorm lycka över att i alla fall NÅGOT har börjat hända. Jag kan äntligen börja såväl känna som se lite förändringar på min kropp. Jag kan klämma lite på ställen där det inte gick att klämma förr, jag kan ha på mig byxor som sitter bra över rumpan och jag behöver inte spänna åt skärpet för att byxorna ska hålla sig uppe (alternativt hänga dem på beniga höftben, hujeda mig). Och det mest fantastiska i allt det här är att jag just nu enbart känner lycka. Lycka över att livet är på gång nu, lycka över att jag orkar så galet mycket mer än tidigare och lycka över hur fantastiskt skärpt och klartänkt jag är nu jämfört med tidigare. Jag har ingen ångest därför att jag helt enkelt med hjälp av enorma mängder mat och sötsaker mår alldeles för bra och är alldeles för smart för att ha det. Och det är tamigtusan den bästa av upplevelser!
2011 är mitt år. Jag är inte ett stort fan av nyårslöften, men jag råkar faktiskt ha ett;
I slutet av 2011 ska jag kunna se tillbaka på ett år där jag i mina medvetna val enbart valt att göra det jag och min kropp mår bra av. Jag älskar mig själv, och det enda som några extrakilon kan göra är att förstärka den kärleken. Ju mer av Nislas desto bättre, höhö.
Så skönt att slippa ångest, Hejja Nislas!
SvaraRaderaFatta att din resa har varit och är beundransvärd!
Kramar Mia
<3
SvaraRadera"Jag blir mer och mer att älska, för varje dag som går. Från början cirka 50 kilo, snart hela 72."
SvaraRaderaHm, fin dikt va? (Från lilla dassboken!)
GO NISLAS!
De orden gillar vi "Ju mer av Nislas desto bättre" :)
SvaraRaderaJag förväntar mig inte annat från dig, mästarn ;)
SvaraRaderaSamtidigt glädjer jag mig över att livet går din väg, att du blir belönad för dina försök (tappert tappert).
Är det liiiivet som levs nu, Nislas, äre live'?
Jorå, jag håller med, men min arma mage blir fortfarande smällmätt efter endast en liten halva.. Tänk, förr kunde jag smälla i mig en hel direkt efter middagen. Det är sjukt.
Frågan är om hela den där "krympt magsäck"-grejen är en myt (en psykisk inbillning) eller faktiskt ett fysiskt fenomen. Jag har börjat spåna. Vad tror du?
Är det hjärnan eller magen som blir mätt?
Du får bättra dig då ;-)
SvaraRaderaÄr ju alltid roligare med respons!
Du såg förresten att du var med i julkrönikan? ^^
/V
Gott nytt år min vän och grymt kämpat!
SvaraRaderaKram
Folk glömmer bort det där med uppmuntran rent generellt. Har ju ett tiotal personer som följer bloggen i guildet jag spelar med (nördgänget), men där ser jag ju iaf kommentarerna när jag kommer online. De älskade "Nördarna bögar"-inlägget för övrigt ^^
SvaraRaderaMåste ju vara en av de roligaste filmerna grotesco gjort iaf :-p
Att tala om för folk att de är bra är rätt viktigt att komma ihåg.
Jo, det är som jag precis har grubblat över. Att man bara är psyksikt van vid mängder. Men sanningen är då att jag är tragiskt psykiskt mätt, för jag blir mätt direkt och mår illa. Jag äter oftast till en spyfärdig gräns nu ändå, med intalning att det är psykiskt.. Men inte tar det bort mättnaden, inte.. Teh.
SvaraRaderaFår hoppas att den ställer om sig om jag fortsätter äta mig proppmätt, och lite därtill ^^
Gott nytt år :D
SvaraRaderaTycker du verkar kämpa otroligt bra :)
Nislas, det har jag faktiskt gjort! (Det var visserligen en vecka sedan sist, men ändå).. Så helt ny på banan är jag inte. Samtidigt är jag så pass av ett kontrollfreak att jag var tvungen att återgå till rälsen redan nästa dag, men..
SvaraRaderaÄr det en utmaning? I så fall säger jag INTE nej. Jag har tre stora ICA-kanelbullar i frysen, en hel 230 (yep, 30 g extra!) chokladkaka och en halv paradisask. Sedan har jag mjölk och chokladpulver i mängder!
Nu ska jag äta så jag att jag inte ens hinner med att räkna per automatik. Äta, tugga, svälja, tvinga hjärnspökena dansa med kalori-ovissheten och sedan somna.
Har jag tur så HAR jag faktiskt gått upp (tänk, bara EN vecka kvar till vägning och eventuellt arbete igen!)..
Och ju jobbigare det visar sig vara, desto nyttigare kommer det ha varit för mig, inte sant?.. Fan. Nu kör jag, då. Sista veckan. Inte bara med släppta tyglar, utan helt tygel-fri.
(Jag vet att du hejar på mig.)
Kan inte påstå att jag är helt lugn i brallorna (tur att jag kan säga så som tjej och inte verka helt pervers), men det är så man visar att man är modig.
SvaraRaderaFan, nu ska jag sätta på en film och ta fram allt sötigt och ätbart jag hittar. Jag slutar när jag ser i syne.
Ha en underbar kväll, och tack för utmaningen! Eheheee..
Nu måste jag ju jävlas lite med dig och fråga vad som är nästa steg?
SvaraRaderaInte för att du är klar med vad du håller på med, men känner jag dig rätt så kommer det vara långt ifrån tillräckligt för att hålla dig sysselsatt. Så vad är nästa delmål i livet? Vart landar du härnäst? När ska du göra slag i nästa planerade projekt?
Sen är det fantastiskt kul att se att du faktiskt är så glad!
Sen om du minns den tidigare texten jag skrev där du kände igen dig väldigt väl så har jag ju en hel del vänner som jag är van att försöka hålla på spåret så de inte glider iväg ut i ingemansland igen. Tusen planer, men inget blir av. Så när blir flytten av? Vart vill du jobba? Vad vill du jobba med?
SvaraRaderaHur ska du fixa boende?
(och ja, det är lite roligt att jävlas...)
Jodå, jag kämpar som satan för att få bort de automatiska sifforna i skallen. Gårdagens utmaning var verkligen perfekt just för det. För nu hann jag varken med, eller kom ihåg vad jag ätit nog för att hinna räkna.
SvaraRaderaPrecis vad jag behöver just nu. För jag vet hur galet onödigt det är, och vad hjälper det mig? Jag VET ju när jag ätit för lite (det är liksom inte svårt att "se" när man underätit + att det känns rätt kurrigt i magen..) utan att räkna, och då äter man mer. (Inte för att det hänt mig på x antal veckor?)
Tack igen. Jag behöver fasikens några knuffar för att komma lite längre ibland. Och buffé - finns det något bättre tillfälle att frossa i godsaker?
Du är så grymt stark, det ska jag säga dig. Själv har jag kommit till det stadiet att jag kan äta utöver lite granna, inte frossa i mig massor med saker, men ändå lite så att anorexin inte får säga sitt. Sedan blev det utmaning bestående av B&J's idag, det var något som jag verkligen behövde, har en tendens att lätt fastna i gamla vanor ^^.
SvaraRaderaAlltså nu har jag läst din blogg ett tag, utan att ge mig till känna så nu är det nog på tiden! :)
SvaraRaderaTycker du är så jävla häftig. du har verkligen sparkat ut ätstörningen, utan nåd, och gett all plats i ditt huvud åt dig själv, tycker jag det verkar som. Om du förstår hur jag menar, eller om det bara låter som jidder haha. :)
men jag var tvungen att säga det, att jag beundrar dig. För coola människor förtjänar att höra att de är coola tycker jag, när de kan inspirera andra lite mesigare människor till att ta steg framåt. Lite förebildsaktigt liksom.
ha det fint, and enjoy your chocolate! :)
Gillar din blogg starkt!
SvaraRaderaville bara säga det :p