Jag vet att jag sällan uppdaterar, men det finns liksom ingen tid längre. En sak slog mig dock här om dagen som jag bara var tvungen att yttra mig om. Minns ni det här inlägget?
Det är så sjukt egentligen, att det som för ett halvår sen var min dröm som jag både trodde och hoppades skulle slå in, vid det här laget har blivit en del av mitt liv och händer flera gånger om!
Jag bor idag vid Zinken (nästan vid Mariatorget som jag skrev i det gamla inlägget), jag jobbar i stan och jag har haft utekvällar och nätter precis som denna ärligt talat galet många gånger! Ja, det är fan stört. Men det är sant! Jag fäller nästan en tår av lycka just i detta nu, i den överväldigande känsla som sköljt över.
Just nu lever jag mitt liv precis som jag vill, och som jag för ett halvår sen drömde om i min sjuka misär på landsbyden. Och vet ni vad det bästa är? Att det var minsann värt varenda helvetesperiod av ångest jag hade, varenda jävla sekund!
Kan jag, så kan ni! PUSS PÅ ER!
