Jag kom. Jag såg. Jag åt. Jag hetsåt. Jag kaskadspydde (ofrivilligt såklart!).
Ungefär så skulle jag sammanfatta kvällens rent utsagt vidriga upplevelse. Jag har insett att min förbränning är alldeles för jäkla bra för att jag ska fixa att frossa mig upp i vikt. Från och med nu är det jag som käkar normalt, unnar mig godis och choklad när jag är sugen på det, och byter ut kvällsfrossandet mot kvällsshots i näringsdrycksform. Japp, så får det bli!
Jag ska bli frisk, men jag ska fan inte få en kropp som nästan är förstörd eller en mage som kollapsat med på köpet. Så är det! MEN jag har i alla fall provat frossandet nu, det ska gudarna veta. Höhö!
tisdag 28 december 2010
måndag 27 december 2010
TRUMVIRVEL
Och nu: Upplösningen på gårdagens följetong!
Efter idelt frossande, tappert hetsätande och friskt förfriskande så lyckades Nislas gå upp 1,5 kg över julen. Jag har nu korsat en helt ny BMI-gräns, fått liiiiite mer att kalla bakdel och framförallt återfunnit ett riktigt jävlaranamma! Upp ska jag, förändras kommer jag. Det spelar ingen roll om jag gillar det eller inte, det är liksom ett faktum bara. Så varför inte nu lägga i en ännu högre växel och göra "pinan" så kort som det bara går? Jo, så får det minsann bli. Nästa vecka satsar jag på att ha ökat minst ett kilo till, WATCH ME!
XOXO
Efter idelt frossande, tappert hetsätande och friskt förfriskande så lyckades Nislas gå upp 1,5 kg över julen. Jag har nu korsat en helt ny BMI-gräns, fått liiiiite mer att kalla bakdel och framförallt återfunnit ett riktigt jävlaranamma! Upp ska jag, förändras kommer jag. Det spelar ingen roll om jag gillar det eller inte, det är liksom ett faktum bara. Så varför inte nu lägga i en ännu högre växel och göra "pinan" så kort som det bara går? Jo, så får det minsann bli. Nästa vecka satsar jag på att ha ökat minst ett kilo till, WATCH ME!
XOXO
söndag 26 december 2010
GOD FORTSÄTTNING!
Hoppas att ni, liksom jag, har fått en fin jul med massa mys och massa gott att äta.
Jag kan för min egen del konstatera att jag har haft mycket av båda, dock nästintill vansinnigt mycket av det sistnämnda. Jag vet att i princip alla säger att de frossar vid jul, men när jag säger frossa så menar jag det. Och fa-an vad jag har frossat! Jag blir nästan rädd när jag tänker tillbaks på vilka jäkla hetsätningsdagar jag har haft, det är liksom helt sanslöst. Jag har legat vaken två nätter i rad illamående med hjärtklappningar och svettningar, så jäkla mycket har jag tryckt i mig!
Som min låtsasmamma sa i morse:
"Har du inte gått upp ett endaste gram efter det här, då kommer du nog aldrig gå upp i vikt!"
Och jag är så beredd att hålla med henne. Jag kan visserligen konstatera att jag inte bara "unnat" mig eller njutit i jul, jag har hetsat som en galning. Men om det är det som krävs för att få kroppen tillbaks på banan igen så är jag villig att ta det. Imorgon kommer vågen visa uppåt, det vet jag!
Stay tuned för morgondagens nagelbitare: Hur mycket har Nislas frossat upp sig i vikt över jul?
Jag kan för min egen del konstatera att jag har haft mycket av båda, dock nästintill vansinnigt mycket av det sistnämnda. Jag vet att i princip alla säger att de frossar vid jul, men när jag säger frossa så menar jag det. Och fa-an vad jag har frossat! Jag blir nästan rädd när jag tänker tillbaks på vilka jäkla hetsätningsdagar jag har haft, det är liksom helt sanslöst. Jag har legat vaken två nätter i rad illamående med hjärtklappningar och svettningar, så jäkla mycket har jag tryckt i mig!
Som min låtsasmamma sa i morse:
"Har du inte gått upp ett endaste gram efter det här, då kommer du nog aldrig gå upp i vikt!"
Och jag är så beredd att hålla med henne. Jag kan visserligen konstatera att jag inte bara "unnat" mig eller njutit i jul, jag har hetsat som en galning. Men om det är det som krävs för att få kroppen tillbaks på banan igen så är jag villig att ta det. Imorgon kommer vågen visa uppåt, det vet jag!
Stay tuned för morgondagens nagelbitare: Hur mycket har Nislas frossat upp sig i vikt över jul?
Lillasyster och trött storebror på julaftonsmorgon.
onsdag 22 december 2010
TACKSAMHET
PEPPAR PEPPAR, men fan vad till freds jag känner mig just nu!
De senaste dagarna har jag enbart lagt all fokus på att ta hand om mig själv och inte stressa hit och dit för att undvika eventuella svackor som kan uppstå i ensamheten. Och vet ni? Det har hjälpt som tusan!
Jag har riktigt njutit av tanken att jag inte behöver göra något annat än just att "bara vara" (vilket kan vara galet svårt emellanåt bara det, som ni nog vet!), och samtidigt har jag valt att se på alla små ljusglimtar i vardagen och livet. Med reservation för att låta smörigt klyschig, så finns det många "småsaker" som jag just nu kan glädjas åt och må bra av;
Jag är bland annat tacksam för att jag trivs så otroligt bra med mig själv och har insett hur jäkla mycket jag tycker om att vara jag. Jag är glad för att jag idag kan göra något så simpelt som att dricka riktig julmust istället för fejk-light-versionen eller vatten (den riktiga är godare, så är det bara).
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag insett att jag inte behöver tvinga mig själv ut i kylan varje dag om jag inte vill! Jag är också glad över att jag idag kan göra sociala grejer som att spontant slagga hos en kompis utan att behöva ha schema på vad vi ska äta, när vi ska äta och nästan hur vi ska äta. Jag är dessutom stolt över resan jag gjort hittills och utvecklingen jag gått igenom och ibland genomlidit. En annan grej jag är näst intill malligt stolt över är att jag gjorde ett jäkla bra jobb som servitör på ett bröllop i lördags! Det var det första tio-timmarspasset jag gjort på länge, och med hjälp av massor med näringstankning i form av maffig buffé, massa nybakt bröd, god dricka och mängder med choklad, så orkade jag vara tipp-topp hela dagen. Värre var det på söndagen, haha.
Avslutningsvis så är jag just nu sjukt glad för att jag idag känner en otrolig stolthet över att jag på riktigt tar hand om mig själv och min kropp, det har jag ju inte direkt alltid gjort. Ja, det finns helt enkelt massor med saker som Nislas kan må bra av idag. Så enkelt är det!
Jo just det, om exakt en månad fyller jag Systembolaget, 20 bast alltså! Bara det är väl en riktig må-bra-grej?
De senaste dagarna har jag enbart lagt all fokus på att ta hand om mig själv och inte stressa hit och dit för att undvika eventuella svackor som kan uppstå i ensamheten. Och vet ni? Det har hjälpt som tusan!
Jag har riktigt njutit av tanken att jag inte behöver göra något annat än just att "bara vara" (vilket kan vara galet svårt emellanåt bara det, som ni nog vet!), och samtidigt har jag valt att se på alla små ljusglimtar i vardagen och livet. Med reservation för att låta smörigt klyschig, så finns det många "småsaker" som jag just nu kan glädjas åt och må bra av;
Jag är bland annat tacksam för att jag trivs så otroligt bra med mig själv och har insett hur jäkla mycket jag tycker om att vara jag. Jag är glad för att jag idag kan göra något så simpelt som att dricka riktig julmust istället för fejk-light-versionen eller vatten (den riktiga är godare, så är det bara).
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag insett att jag inte behöver tvinga mig själv ut i kylan varje dag om jag inte vill! Jag är också glad över att jag idag kan göra sociala grejer som att spontant slagga hos en kompis utan att behöva ha schema på vad vi ska äta, när vi ska äta och nästan hur vi ska äta. Jag är dessutom stolt över resan jag gjort hittills och utvecklingen jag gått igenom och ibland genomlidit. En annan grej jag är näst intill malligt stolt över är att jag gjorde ett jäkla bra jobb som servitör på ett bröllop i lördags! Det var det första tio-timmarspasset jag gjort på länge, och med hjälp av massor med näringstankning i form av maffig buffé, massa nybakt bröd, god dricka och mängder med choklad, så orkade jag vara tipp-topp hela dagen. Värre var det på söndagen, haha.
Avslutningsvis så är jag just nu sjukt glad för att jag idag känner en otrolig stolthet över att jag på riktigt tar hand om mig själv och min kropp, det har jag ju inte direkt alltid gjort. Ja, det finns helt enkelt massor med saker som Nislas kan må bra av idag. Så enkelt är det!
Jo just det, om exakt en månad fyller jag Systembolaget, 20 bast alltså! Bara det är väl en riktig må-bra-grej?
Jag och fina Alex på min 19-årsdag, exakt 11 månader sen med andra ord! Jag må ha mått bra just vid tillfället när fotot togs, men oj vad olycklig jag var egentligen. Aldrig mer säger bara.
PEPPA 20-ÅRSDAGEN NU!
fredag 17 december 2010
EN DAG I NISLAS FRAMTIDA LIV
Jag skrev i ett inlägg i den förra bloggen att jag behövde något konkret för att hålla motivationen uppe, och nu har jag minsann kommit på något konkret! Kan något vara mer konkret än en drömdag, ungefär ett halvår framåt i tiden? Så här kommer den se ut:
Datumet är den 17:e juni 2011, klockan är 08.30.
Dagen har nu officiellt börjat på riktigt efter mitt morgonkaffe, som jag idag unnat mig i sällskap med ljuvliga croissanter, på mitt favoritfrukostställe "Petite France" vid Rådhuset. Jag är med andra ord numera bofast i Stockholm, i en liten men ack så charmig etta vid Mariatorget på Söder.
Efter att jag sörplat i mig sista skvätten kaffe och noggrant skrapat upp sista marmeladen med den kvarstående brödbiten så tar jag mitt pick och pack och beger mig mot T-banan. (Eller, numera är jag så pass 08 så jag säger tuben såklart). Det är jag som ska öppna idag på jobbet, MnO Outlet, en märkesoutlet i Hammarby Sjöstad där jag trivs som fisken i vattnet! Efter att ha bytt till Tvärbanan vid Gullmarsplan så hoppar jag av vid Mårtensdal och möts av strålande solsken i ansiktet. Med andra ord kan jag ännu en morgon komma glidande till jobbet i mina nya svindyra solbrillor som jag vann för rena vrakpriset på E-bay i våras, gött så!
Fredagen flyter i vanlig ordning på fint. Tillströmningen av kunder är ovanligt hög för att vara strax innan löning, men den är jämn och därmed behöver inget kaos utbryta. Jag hinner dessutom med att sitta ute i solen några extra minuter både vid lunchen och vid fikat på eftermiddagen. Mina numera något mer muskulösa armar kan behöva få lite sol på sig, nu när jag för en gångs skull inte behöver skämmas för att rulla upp ärmarna och blotta mina då läskiga pensionärsknotor som tidigare stack ut.
Efter mitt sköna fredagspass slutar jag klockan 16.00. Jag bestämmer mig för att promenera till Gullmarsplan istället för att ta Tvärbanan, det är ju så skönt ute och jag har ju inte bråttom någonstans! Dessutom behöver jag ju inte oroa mig för en vek kropp som kan få för sig att braka samman vid illa vald tidpunkt.
Klockan 20.00 har jag varit hemma några timmar, slappat i soffan, tagit en lång dusch och fixat mig för kvällen. Jag ska vid 20.30 möta upp några vänner för en mysig middag på vårt (och Josefin Crafoords) favoritställe på Medis, jag är superpepp inför kvällen då kvällar med dessa vänner alltid brukar sluta helt crazy! Efter att ha kastat i mig några mackor för att inte hungra ihjäl innan middagen, så häller jag i mig den sista skvätten vin som jag trippat runt med medan jag gjort mig iordning under kvällen. Därefter borstar jag såklart gaddarna (man vill ju inte se ut som en rödvinshagga i käften redan innan man kommit till krogen, och heller inte stinka salami!), sprutar på mig min favoritparfym och beger mig ut i den härligt ljumma sommarkvällen.
Lördag, klockan 07.13 stapplar jag in i min lilla lägenhet igen och lägger mig raklång på golvet med en halv rostbiffbaguette från 7-Eleven i min högerhand. Precis som väntat blev fredagskvällen, -och natten helt galen, värre än vanligt till och med! Jag kan inte komma ihåg sist jag dansade så mycket, i alla fall inte den senaste veckan (höhö). Efter att ha spenderat kvalitetstid med min hallmatta så tar jag mig till duschen, sköljer av mig, tar trestegsgigantiska kliv till sängen och lägger mig med ett sånt där skönt sus i öronen och snurr i skallen. Ett snurr som nu beror desto mindre på kvällens och nattens alkoholintag, och desto mer på känslan av att vara riktigt hög. Hög på livet minsann!
There you have it, en perfekt dag i Nislas framtida liv! En dag som faktiskt delvis redan upplevts, men som ni förstår med kraftig modifikation. Men den här dagen ska upplevas, och jag längtar redan!
Datumet är den 17:e juni 2011, klockan är 08.30.
Dagen har nu officiellt börjat på riktigt efter mitt morgonkaffe, som jag idag unnat mig i sällskap med ljuvliga croissanter, på mitt favoritfrukostställe "Petite France" vid Rådhuset. Jag är med andra ord numera bofast i Stockholm, i en liten men ack så charmig etta vid Mariatorget på Söder.
Efter att jag sörplat i mig sista skvätten kaffe och noggrant skrapat upp sista marmeladen med den kvarstående brödbiten så tar jag mitt pick och pack och beger mig mot T-banan. (Eller, numera är jag så pass 08 så jag säger tuben såklart). Det är jag som ska öppna idag på jobbet, MnO Outlet, en märkesoutlet i Hammarby Sjöstad där jag trivs som fisken i vattnet! Efter att ha bytt till Tvärbanan vid Gullmarsplan så hoppar jag av vid Mårtensdal och möts av strålande solsken i ansiktet. Med andra ord kan jag ännu en morgon komma glidande till jobbet i mina nya svindyra solbrillor som jag vann för rena vrakpriset på E-bay i våras, gött så!
Fredagen flyter i vanlig ordning på fint. Tillströmningen av kunder är ovanligt hög för att vara strax innan löning, men den är jämn och därmed behöver inget kaos utbryta. Jag hinner dessutom med att sitta ute i solen några extra minuter både vid lunchen och vid fikat på eftermiddagen. Mina numera något mer muskulösa armar kan behöva få lite sol på sig, nu när jag för en gångs skull inte behöver skämmas för att rulla upp ärmarna och blotta mina då läskiga pensionärsknotor som tidigare stack ut.
Efter mitt sköna fredagspass slutar jag klockan 16.00. Jag bestämmer mig för att promenera till Gullmarsplan istället för att ta Tvärbanan, det är ju så skönt ute och jag har ju inte bråttom någonstans! Dessutom behöver jag ju inte oroa mig för en vek kropp som kan få för sig att braka samman vid illa vald tidpunkt.
Klockan 20.00 har jag varit hemma några timmar, slappat i soffan, tagit en lång dusch och fixat mig för kvällen. Jag ska vid 20.30 möta upp några vänner för en mysig middag på vårt (och Josefin Crafoords) favoritställe på Medis, jag är superpepp inför kvällen då kvällar med dessa vänner alltid brukar sluta helt crazy! Efter att ha kastat i mig några mackor för att inte hungra ihjäl innan middagen, så häller jag i mig den sista skvätten vin som jag trippat runt med medan jag gjort mig iordning under kvällen. Därefter borstar jag såklart gaddarna (man vill ju inte se ut som en rödvinshagga i käften redan innan man kommit till krogen, och heller inte stinka salami!), sprutar på mig min favoritparfym och beger mig ut i den härligt ljumma sommarkvällen.
Lördag, klockan 07.13 stapplar jag in i min lilla lägenhet igen och lägger mig raklång på golvet med en halv rostbiffbaguette från 7-Eleven i min högerhand. Precis som väntat blev fredagskvällen, -och natten helt galen, värre än vanligt till och med! Jag kan inte komma ihåg sist jag dansade så mycket, i alla fall inte den senaste veckan (höhö). Efter att ha spenderat kvalitetstid med min hallmatta så tar jag mig till duschen, sköljer av mig, tar trestegsgigantiska kliv till sängen och lägger mig med ett sånt där skönt sus i öronen och snurr i skallen. Ett snurr som nu beror desto mindre på kvällens och nattens alkoholintag, och desto mer på känslan av att vara riktigt hög. Hög på livet minsann!
There you have it, en perfekt dag i Nislas framtida liv! En dag som faktiskt delvis redan upplevts, men som ni förstår med kraftig modifikation. Men den här dagen ska upplevas, och jag längtar redan!
tisdag 14 december 2010
ATT ORKA, ATT FÖRÄNDRAS OCH ATT ORKA FÖRÄNDRAS
Den senaste tiden har jag gång på gång återkommit till samma sorts funderingar och grubblande. Hur kan det komma sig att jag just nu befinner mig i en otroligt påfrestande process, såväl psykiskt som fysiskt? Jag talar nu inte om mitt förflutna, det är jag fullständigt på det klara med och är därför ett kapitel för sig.
Jag talar om nutiden, idag. Om jag kommit så långt i mitt psykiska mående att jag nu för tiden ser kostcirkeln (innefattandes inte minst kolhydrater och fett) som en självklarhet, och att jag idag kan ha helt fysiskt inaktiva dagar utan att känna motionstvång, hur kan det då komma sig att jag ändå går igenom ett riktigt helvete vissa perioder? Om jag vet att jag VILL gå upp i vikt och uppnå ett såväl psykiskt som fysiskt toppskick, hur fan kan det då ta emot på resans gång?
Därför att förändring är omtumlande, och ibland rikitgt läskig.
Jag har inom loppet av bara x antal månader gått igenom enorma förändringar när det gäller inställningen till min kost, och detsamma gäller mitt förhållande till motion och träning. Jag har faktiskt gjort en mer eller minde dramatisk livsstilsförändring för att överhuvudtaget kunna ta mig dit jag är idag. Och det är jag så otroligt tacksam för, det är faktiskt så att ord inte kan beskriva den tacksamhet jag känner för min utveckling och resan jag gjort.
Jag har gått från ett liv helt präglat av tvångsmotion och manisk kontroll över kolhydratfri och fettfri "mat, till ett liv där träning inte existerar och kostcirkeln inte bara består av sju delar, utan en åttonde "chokladdel" (japp, den är numera en given del i vardagen) till och med. Och vägen dit har fan inte varit lätt, trots att jag någonstans inom mig visste att den var rätt.
Förändringen i livet och omställningen till något nytt var otroligt skrämmande att gå igenom, men vetskapen om vilken misär jag befann mig i och hoppet om det fantastiska som väntade, höll mig flytande.
På samma sätt måste jag idag ständigt påminna mig själv om vad som komma skall, och vid varje tvivel eller fundering på att välja en enklare utväg ställa mig själv frågan: "Kommer det här leda mig till mitt framtida slutliga mål?". De "lösningar" som känns enkla för stunden är sällan de jag kan konstatera kommer föra mig närmare mitt mål och min önskan om ett toppskick-liv.
Jag erkänner att jag emellanåt känner mig äcklig över att äta fast jag inte är hungrig, och att jag ibland skäms över att jag jäser på soffan efter en riktig brakmiddag. Men jag gör det. Och jag orkar.
Jag orkar därför att jag ser varje jobbigt tillfälle som något bra och utvecklande.
"Se där, en jobbig ångesttanke. Skönt, då kommer jag vara MINST ett steg närmare ett helt friskt liv efter jag stått ut i den här stundens jobbiga känsla."
Jag talar om nutiden, idag. Om jag kommit så långt i mitt psykiska mående att jag nu för tiden ser kostcirkeln (innefattandes inte minst kolhydrater och fett) som en självklarhet, och att jag idag kan ha helt fysiskt inaktiva dagar utan att känna motionstvång, hur kan det då komma sig att jag ändå går igenom ett riktigt helvete vissa perioder? Om jag vet att jag VILL gå upp i vikt och uppnå ett såväl psykiskt som fysiskt toppskick, hur fan kan det då ta emot på resans gång?
Därför att förändring är omtumlande, och ibland rikitgt läskig.
Jag har inom loppet av bara x antal månader gått igenom enorma förändringar när det gäller inställningen till min kost, och detsamma gäller mitt förhållande till motion och träning. Jag har faktiskt gjort en mer eller minde dramatisk livsstilsförändring för att överhuvudtaget kunna ta mig dit jag är idag. Och det är jag så otroligt tacksam för, det är faktiskt så att ord inte kan beskriva den tacksamhet jag känner för min utveckling och resan jag gjort.
Jag har gått från ett liv helt präglat av tvångsmotion och manisk kontroll över kolhydratfri och fettfri "mat, till ett liv där träning inte existerar och kostcirkeln inte bara består av sju delar, utan en åttonde "chokladdel" (japp, den är numera en given del i vardagen) till och med. Och vägen dit har fan inte varit lätt, trots att jag någonstans inom mig visste att den var rätt.
Förändringen i livet och omställningen till något nytt var otroligt skrämmande att gå igenom, men vetskapen om vilken misär jag befann mig i och hoppet om det fantastiska som väntade, höll mig flytande.
På samma sätt måste jag idag ständigt påminna mig själv om vad som komma skall, och vid varje tvivel eller fundering på att välja en enklare utväg ställa mig själv frågan: "Kommer det här leda mig till mitt framtida slutliga mål?". De "lösningar" som känns enkla för stunden är sällan de jag kan konstatera kommer föra mig närmare mitt mål och min önskan om ett toppskick-liv.
Jag erkänner att jag emellanåt känner mig äcklig över att äta fast jag inte är hungrig, och att jag ibland skäms över att jag jäser på soffan efter en riktig brakmiddag. Men jag gör det. Och jag orkar.
Jag orkar därför att jag ser varje jobbigt tillfälle som något bra och utvecklande.
"Se där, en jobbig ångesttanke. Skönt, då kommer jag vara MINST ett steg närmare ett helt friskt liv efter jag stått ut i den här stundens jobbiga känsla."
måndag 13 december 2010
PÅ'T IGEN!
Efter att ha blivit galet trött, irriterad, frustrerad och övriga synonymer till less på den gamla bloggens "fejklösenordsskydd", så bestämde jag mig för att än en gång starta en ny minsann! Den här gången med en fräschare plattform, ett lite fräschare utseende och en lite fräschare pojke som skriver. Inte helt fy skam!
Nu ska jag bara lära känna och förhoppningsvis inleda en passionerad kärleksaffär med blogspot.com, jag hoppas ni har tålamod och står ut med den något amatörmässiga looken tills dess.
PUSS OCH VÄLKOMNA!
Nu ska jag bara lära känna och förhoppningsvis inleda en passionerad kärleksaffär med blogspot.com, jag hoppas ni har tålamod och står ut med den något amatörmässiga looken tills dess.
PUSS OCH VÄLKOMNA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)