UPDATE FRÅN SJUKAN

Hej. Jag tänkte bara skriva och berätta att jag lagts in på sjukhuset.

Höhö, nu blev ni lite oroliga va?
Det stämmer visserligen att jag lagts in på sjukan, men det är högst frivilligt och har minsann ingenting med svält eller kassa värden att göra. Nej, jag ska nämligen göra en kombinerad koloskopi och gastroskopi imorgon, känns som att jag kommer bli ordentligt piprensad! Hehe. Och eftersom man måste vara fastande ett helt jävla dygn innan så kräääävde jag att få läggas in och få hjälp innan. Kalla mig töntig, men jag tänker fan inte stå ut i hungern utan hjälp. Då lägger jag hellre in mig och får all hjälp och servning som behövs från proffs liksom. Snart är det dags för mig att börja hälla i mig fyra jävla liter laxerande, jag kommer vara en vandrande vattenballong typ. En galet hungrig vattenballong dessutom!

Jaja, nu ska jag återgå till mitt hungerfilosoferande och drömmar om choklad.
Vi hörs!

Tummen upp från en pojke med numera runda kinder!

PÖSS!

Lycka är:
- Att ha en kropp utan opassande knotor som ser ut att tillhöra en svältande gammal tant.
- Att kunna ha byxor utan skärp!
- Att kunna klämma på magen.
- Att avverka BMI-gräns efter BMI-gräns utan att känna ångest eller tvekan.
- Att orka leva utan att behöva ta pauser!
- Att inte behöva känna rädsla för att avlida av att en middag skjuts på någon timme senare än "vanlig" tid.
- Att inte behöva bygga upp sitt liv kring mattider och matplanering. Det löser sig ju!
- Att äta när man är hungrig och kunna äta precis det man är sugen på.
- Att vräka i sig tills magen står åt alla håll och därefter däcka på soffan.

Fan, det är alltså därför jag känner mig så lycklig nu!
Och vilken duktig pojke börjar närma sig BMI 18, mån tro? Hihi!

HEY MR VÄTSKEPÅSLAG, WHAT TOOK YOU SO LONG?

Hej där!
Förlåt att jag är världens sämsta bloggare just nu, jag ska bättra mig i framtiden. Lovar!
Så vad har hänt sen sist vi hördes?
Ja, det största måste väl helt klart vara att jag har hunnit fylla 20 bast! Yeay me! Firade såklart med att gå på Systemet på självaste bemärkelsedagen och få ett "Grattis" av kassörskan efter hon synat mitt leg. Jag fick dessutom ett "Grattis" av tågkonduktören efter att ha köpt ett månadskort och gått från skolungdom till ungdom. Det "Grattis":et hade jag dock kunnat slippa, eftersom det innebar en prisökning från 585 till 1000 spänn! GALET! Men i övrigt hade jag en väldigt fin födelsedag med trippla tårtkalas och massa mys. Som det ska vara!
Sen har jag faktiskt hunnit med att för första gången på flera år åka på en riktig förkylning, med feber och hela kittet! Så som jag har förstått så är det ett friskhetstecken när kroppen "tillåter" sig att bli sjuk, så det tackar jag för minsann. Något jag dock helst hade sluppit är att min kropp i sitt förvirrade och ovana tillstånd verkar ha, i samband med förkylningen, bestämt sig för att det minsann nu är dags för att samla på sig vätska! Jag vet ju att det är vanligt när man gör en stor omställning och börjar gå upp i vikt, så jag har väntat det vätskepåslaget ett bra tag nu. Men det var alltså först när jag blev riktigt sjuk som den valde att dyka upp.
Så numera har jag gått upp några kilon enbart i vätska och har en värkande mage som kluckar fint i takt med att jag rör på mig. Det låter ganska komiskt när man beskriver det, men tro mig, det är inte så jäkla komiskt när man är i situationen i fråga. Är det nån därute som känner igen sig i detta förresten?

Nej, nu ska jag käka köttfärslimpa. Puss på er!

LÖÖV

"När ditt korthus faller samman är du aldrig förberedd.

Men jag vet att den som mister allt är inte längre rädd.

Har man inget att förlora kan man satsa tusenfalt.

Då ger styrkan i din ensamhet en möjlighet att övervinna allt.

För när hjärtat väl har brustit och när alla broar bränts.

Är det sant att under askan finns en glöd som åter tänds.

Då finner du en plats för all den kärlek någon ger.

För i det som gått mitt itu ryms det alltid mer."



                      

YUM!

Idag dog mina smaklökar och kom till munorgasm-himlen!
Min älskade underbara halvamerikanska väninna Emilia hade köpt det mest fantastiska man kan tänka sig i godsaksväg till mig: M&M's Peanut Butter, that is! Det var verkligen en helt ny smakupplevelse och tillika smaksensation för min del, och jag överdriver inte när jag säger att påsen på nästan 400 gram tog slut på knappa halvtimmen. Helt galet gott! Nu ska jag bara hitta på en bra webshop som jag kan beställa hem de underbara lyckopillren från. M-UMS!

Japp, bilden är snodd. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att fota dem innan de försvann spårlöst.

JÄVLA ANALYSERINGAR

Okej, jag har lyckats fortsätta knata upp i vikt. Jag känner mig stolt, absolut. Men är det fel att tveka på om man borde vara stolt över att ha hetsätit sig upp i vikt?
Är det fel att fundera över om jag i framtiden kommmer komma helt i obalans om jag såväl småäter som överäter och hetsäter dagligen nu? Är det fel att jag känner mig rädd över att magen tar stryk av detta leverne med, och är det dumt att oroa sig över höga blodfetter och diabetes?

Fan, varför kan det aldrig bara vara bra? Frid och fröjd liksom?
Jaja, den som lever får se..

NICLAS OCH NÄRINGSDRYCKERNA

Japp, det känns som att det är dags för mig att yttra mig angående de laddade små näringsbomberna som människor verkar diskutera hejvilt just nu. Så här kommer ett litet inlägg om detta minsann!

De som propagerar emot näringsdryckerna menar att det är en form av "osunt" sätt att gå upp i vikt av, att det friskaste sättet att gå upp i vikt är genom att äta mer. Med andra ord så verkar dessa se det som att näringsdrycker ska ersätta något annat mål, vilket inte alls är tanken med dem. Näringsdryckerna fungerar som ett TILLSKOTT, alltså ska de vara helt utöver alla dagens mål och inte vara istället för något. Byter man ut mat mot näringsdrycker kommer man få väldigt svårt att så småningom börja käka igen, vilket man ju måste göra förr eller senare. För vem vill leva på enbart näringsdrycker hela livet?

De som - liksom jag - däremot är för näringsdryckerna och som har ett sunt förhållande till dessa ser på dryckerna enbart som en "extrahjälp", när mängder av mat och annat inte räcker. Näringsdryckerna tas alltså emellan alla mål och underlättar för kroppen att gå upp i vikt på ett hälsosamt sätt. Visserligen har jag nu lyckats gå upp några kilon på att just vräka i mig mängder med allt ätbart man kan tänka sig, men det har krävts galet mycket extra! För min del har absolut det som står i "Mattillåtet" om att ett kilo upp = 7000 kcal utöver alla mål, stämt in bra. Jag tror fan det till och med har krävts mer än så för mig!
Så i min process att helt avdramatisera allt som har med sötsaker, "kaloristinna" måltider och liknande så har det absolut varit nyttigt för mig att med egna ögon se hur vansinningt mycket som krävs för att gå upp i vikt. Absolut. Men när jag nu helt kommit över den tröskeln att ha några som helst jobbiga tankar anknytna till såväl mat som "godsaker", så har jag nu insett att de mängder av framförallt det sistnämna som behövs för att fortsätta gå upp i vikt, inte kan vara nyttigt för mig i det långa loppet.

Med andra ord så anser jag att när jag nu inte har en massa hjärnspöken att brottas med hellre går upp i vikt efter modellen:
6 mål mat/dag + choklad och godsaker i "normala" mängder + Näringsdrycker som tillskott.
Detta istället för dagens modell:
6 mål mat/dag + choklad, godsaker, mackor och allt annat ätbart i vansinniga mängder.

Det en anorektiker skulle kalla för hetsäta/överäta kallar jag troligtvis inte ens för en aptitretare. Jag mår så bra psykiskt nu och tänker inte leva efter några som helst förbud. Bara för att jag skulle dricka näringsdrycker så innebär inte det att jag inte kommer smaska i mig choklad, glass och kakor dagligen om jag är sugen på det (vilket jag garanterat kommer vara, höhö). Att fortsätta med min nästintill desperata hetsätning kan inte vara nyttigt för mig nu, MEN för er därute som fortfarande kämpar med att våga släppa kontrollen och äta precis det ni känner för, för er är det säkert nyttigt att vräka på! Se till att få ett helt avslappnat förhållande till mat och laddade ätbara saker så kommer allt det andra bli mycket lättare sen. För det är ju knappast bra att gå upp i vikt med näringsdrycker som tillskott, om man ändå under vägens gång fortfarande inte vågar äta sötsaker eller annat som ses som läskigt. Då kommer du med största sannolikhet uppnå en normalviktig kropp, men fortfarande med ett stört förhållande till mat och godsaker. Jag har lärt mig att man inte går upp i vikt av att äta gott, därför kommer jag även våga göra det trots att jag tar tillskott i form av näringsdrycker! Varför skulle jag låta bli?

Det känns som att jag skulle kunna mala på om det här ämnet i evigheter, men jag hoppas mitt sätt att se på saken kom fram. Kom gärna med egna vinklingar och sånt, det här är ju galet intressant ändå!

(Och ursäkta min dåliga uppdatering den senaste tiden, på dagarna har jag haft annat för mig och på kvällarna har jag sorgligt nog inte haft tid med så mycket annat än att äta, äta och äta mer. Men det är la fint det med!)

ANALYSERA MERA

Jag fick nyligen en personlighetsanalys på beställning av en läsare, och herreminskapare vad han prickade rätt på det mesta alltså. Jag vet inte om det är jag som är väldigt lättläst eller helt enkelt han som är ruggigt bra, men här nedan kommer den i alla fall. Tack Viktor, det var häftigt att läsa hur någon jag aldrig träffat ändå verkar känna mig så väl.

"När det gäller dig så är ju det intressanta egentligen inte vad du delar med dig av, utan snarare vad du inte delar med dig av. Det som står skrivet mellan raderna eller det som är den bakomliggande anledningen. Jag vet ju att per definition är du ju ingen människa som vill dela med dig av problem - du vill hellre vara glad, leende, rolig och party när du umgås med nära och kära än att vara den som "tynger" andra med dina problem. De få gångerna du faktiskt möte problemen direkt på så gör du däremot det omvända, för då är det dags att verkligen attackera det (din blogg om ätstörning ett praktexempel). Självklart är det skitbra att du tar tag i saker, men samtidigt har jag en känsla av att det ligger betydligt mer och bubblar under ytan som inte alls har något med eventuella matproblem att göra. Jag har faktiskt fått känslan att du känner dig rätt ensam. Tolka det rätt nu, för jag tror absolut att du har ett stort umgänge, många vänner och hela den biten, men jag tror du är ensam av den simpla anledningen att du brottas själv med dina känslor. Du kämpar så hårt med att inte vara en belastning för dina vänner, speciellt då du redan tycker att du lagt tillräckligt på dem i.o.m ätstörningarna, att du väljer att hålla tyst om andra känslor. Här kommer ju också planerna på en flytt till Stockholm in - det är ju vägen ut, en nystart, ett sätt att bryta mönstret utan att behöva möta problemet, för med lite tur kan det ju lösa sig direkt.
En liten fråga mitt i allt, mest för att du själv ska tänka efter: När kände du dig riktigt trygg och avslappnad sist?
För jag tror du letar efter den där tryggheten, när du inte ska behöva förklara något utan bara få vara dig själv och ändå bli omtyckt. Ett av de där tillfällena när ansvaret inte ligger på dig att göra andra glad, utan du själv får vara den som blir uppmuntrad och peppad.
Samtidigt som allt det här pågår så låter du ju dig inte belastas allt för mycket, det är ju ändå bara att fokusera på något nytt, eller hur?

För att låta lite mer positiv tror jag faktiskt att du är en fantastisk människa att umgås med. Jag har en känsla av att du är väldigt uppskattad av dina vänner, just för att du faktiskt får dom att må bra. Du blir ju den glada pausen i vardagen när allt bara blir bra i ett par timmar över en fika. För hur kan något vara dåligt när det sitter en leende Niclas mitt emot och skrattar? Jag tror även du lever lite på dessa små egokickar, då du är fullt medveten om din inverkan du har på folk runt omkring dig, även om du ibland önskar att det var du som satt på andra sidan bordet för en gångs skull. Du har ju en fantastisk förmåga att dela med dig av positiva känslor, vilket är extremt bra! Vi är nog alla lite för dåliga på sånt.

Sen som avslut på denna lilla analys så har jag ju en sista liten grej jag tror mig sett, och det är att du faktiskt letar efter kärleken. Jag tror du verkligen längtar efter någon att krypa ner brevid i soffan en fredagkväll och bara mysa, slappna av och vara dig själv."

ÖLKAGGE?

Vill ni veta en sak som jag tror (vet) är galet vanligt och som förmodligen får många i min situation att fega ur och backa? Jo, det är det klassiska bukfett-kommer-först-scenariot! Ni som varit underviktiga och som liksom jag börjat knata upp i vikt förstår nog mycket väl vad jag menar.

Jag måste erkänna att trots att jag är galet peppad och glad över att vikten börjat röra på sig, så har jag ändå emellanåt lite jobbiga känslor rörande min allt mer klämvänliga mage. Tankar som "Oj, om detta redan har hänt med bukfettet - hur kommer det då se ut om 10 kilo" dyker upp då och då. Men här tackar jag min lyckliga stjärna att jag är påläst och vet bättre än att backa för något så korkat. För faktum är det att i säkert nästan alla fall så är det just bukfettet som kommer först när man börjar gå upp i vikt. Detta har jag förstått beror på att det är det mest "lättlagrade" fettet för kroppen, och därmed det som den då givetvis väljer att bygga på först när den märker att den får tillräckligt. Med andra ord kan man säga att bukfett-kommer-först-scenariot helt enkelt är kroppens desperata försök till att lagra fett så snabbt som möjligt, då den troligen varit utan det ganska länge. MEN det kommer så småningom jämna ut sig och med största sannolikhet proportionera sig så som man såg ut innan viktnedgången i fråga. För efter vad jag förstått så handlar proportionerna om gener, och ingen viktnedgång i världen kan ju förändra det genetiska!

Ville bara ta upp det så ni som så småningom kommer dit eller är där, inte gör något så korkat som fegar ur och backar tillbaks till skiten!

PUSS på er!

Och helt off topic: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE MAMMA! <3

NYTT ÅR, LYCKA OCH KÄRLEK

Hej där!
Jag ber om ursäkt för kass uppdatering, men jag har helt enkelt inte så mycket att berätta. Intresset för att skriva har börjat avta i samma veva som det fantastiska med att leva allt mer har börjat gro inom mig.
Jag vet om att jag för tillfället vräker i mig enorma mängder mat/choklad och liknande utöver just nu. Jag överdriver inte när jag säger att det vissa dagar säkert handlar om tusentals kilokalorier extra som stoppas in i min lilla kropp (inte max någon extra chokladrad med andra ord). Och sanningen är den att ångesten helt har försvunnit. Samtidigt som jag känner mig lättad över att se att allt utöver inte gör att vikten skenar iväg, så känner jag en enorm lycka över att i alla fall NÅGOT har börjat hända. Jag kan äntligen börja såväl känna som se lite förändringar på min kropp. Jag kan klämma lite på ställen där det inte gick att klämma förr, jag kan ha på mig byxor som sitter bra över rumpan och jag behöver inte spänna åt skärpet för att byxorna ska hålla sig uppe (alternativt hänga dem på beniga höftben, hujeda mig). Och det mest fantastiska i allt det här är att jag just nu enbart känner lycka. Lycka över att livet är på gång nu, lycka över att jag orkar så galet mycket mer än tidigare och lycka över hur fantastiskt skärpt och klartänkt jag är nu jämfört med tidigare. Jag har ingen ångest därför att jag helt enkelt med hjälp av enorma mängder mat och sötsaker mår alldeles för bra och är alldeles för smart för att ha det. Och det är tamigtusan den bästa av upplevelser!

2011 är mitt år. Jag är inte ett stort fan av nyårslöften, men jag råkar faktiskt ha ett;
I slutet av 2011 ska jag kunna se tillbaka på ett år där jag i mina medvetna val enbart valt att göra det jag och min kropp mår bra av. Jag älskar mig själv, och det enda som några extrakilon kan göra är att förstärka den kärleken. Ju mer av Nislas desto bättre, höhö.