Idag känner jag sånt galet medlidande med alla ätstörda människor därute som fastnat i helvetet.
"Jag vill bli frisk, men jag behöver inte förändras"
"Min kropp behöver inte normalportioner"
"Jag mår bra fast jag är underviktig"
"Ingen annan blir det, men jag kommer bli ett fläskberg vid BMI 20"
Hört dom förut? Kanske tíll och med tänkt eller yttrat dem själv?
EN GÅNG FÖR ALLA: Du blir inte frisk bara sådär av dig själv! Du MÅSTE bryta mönster, du MÅSTE gå upp i vikt om du är underviktig för att få en fungerande kropp och hjärna, och du är ingen jäkla Superhero med omänskliga krafter (framförallt inte så länge du är labil och ätstörd)!
Jag valde till slut livet, valde att gå hela vägen. Vad väljer du?
Oja, been there and done that, otaliga gånger. Du har så rätt så rätt. Och jag försöker bryta mönster så ofta som jag möjligtvis kan, för som du säger så krävs det för en friskare inställning till mat.
SvaraRaderaJag väljer livet, även om det innebär ett öde i mina ögon jämställt med döden att ta sig dit!
du är grym!
du är fett med naaaajs niclas :D puss!
SvaraRadera