Än en gång, förlåt för att jag blivit en sån satans dålig bloggare. Jag har helt enkelt inte tid för mitt f.d. lilla skötebarn längre! Jag jobbar i princip varje dag, och när jag inte jobbar så umgås jag med vänner för att upprätthålla ett socialt liv och välmående. Men jag har inte glömt såklart!
Tack för era lovord och fantastiskt fina kommentarer, de värmer verkligen. Och jag önskar så innerligt att ni alla så snart som möjligt kommer få komma till den punkten där jag är idag; nämligen det jämna goda humöret! De senaste månaderna har jag haft en enda "nere-dag", och då handlade det inte ens om något som hade med mat eller ätstört att göra, jag hade helt enkelt en enorm mamma-längtan. Sån är jag, en riktig Mammas pojke kan jag erkänna!
Hur som helst så var det jag ville komma fram till att jag just nu har ett så otroligt jämnt välmående. Jag känner mig genomgående tillfreds med livet och nu för tiden reflekterar jag aldrig över att det går dagar och veckor när jag känner mig enbart glad och lycklig, tvärtom så är det om jag känner mig nere som jag tänker "What the hell?" liksom!
Och vad är nyckeln till detta? Elimineringen av kontrollen i mitt liv såklart! I min vardag existerar inte längre något som har med kaloriräknande, motionstvång, beräknande av timmar mellan varje mål osv. För att kunna leva ett normalt liv med ett fungerande socialt liv och tillhörande arbetsliv så funkar inte ovanstående. MAN MÅSTE VÅGA SLÄPPA TAGET. I början tänkte jag: "Andra människor kan ju göra så, så varför skulle inte jag kunna göra det utan att min värld rasar samman?". Och vet ni, den gjorde inte det. Tvärtom! Jag älskar mitt liv just nu och försöker ta till vara på varje sekund. Det är helt otroligt hur mycket en hjärna kan förändras av att kroppen kommer upp i normalvikt och allt hamnar i balans.
Just det, jag fick en fråga här om dagen med som jag tänkte passa på att besvara! Den löd:
- "Du som är så grym och smart kanske kan hjälpa mig med mina hjärnspöken lite? alltså du säger ju att du "hetsätit" dig upp till normalvikt och jag känner att jag börjar köra den stilen också. för jag inser att hur jobbigt det än är att se kroppen bli större så vill jag gå upp i vikt, jag vill vara mig själv igen. MEN, det faktum att jag inte är rädd eller har megatokångest efter en kalaaaaaasstort intag av diverse gött gör mig.. jag vet inte.. rädd? är så van vid att jag typ ska löpa amok efter en sån händelse att när jag inte gör det vet jag itne hur jag ska reagara. Jag börjar bli fruktansvärt rädd för att hamna i överätingsträsket där jag bara äter äter äter och går från undervikt, till normalvikt till övervikt till fetma.. ja du fattar... hur har du tänkt osååå? sen vill jag passa på att klaga lite på att du inte uppdaterar något längre.. saknar't! :( kraaaamar"
- Hej fina du!
Till att börja med vill jag säga tack för alla fina ord, de värmer ska du veta.
För att besvara din fråga så kan jag säga att jag har varit livrädd att hamna i hetsätningsträsket både en, fem och tjugo gånger. Det ska jag inte undanhålla. Viktigt är dock att påpeka att om du gjorde som jag och inte enbart överäter/hetsäter utan ser till att under din viktuppgång äta tillräckligt (och då menar jag tillräckligt som i 5-6 ggr om dagen med normalportioner!), och därefter äter det du går upp i vikt av utöver så kommer din kropp allteftersom känna sig nöjdare och nöjdare. Jag gick ifrån att utan problem kunna äta mängder med choklad och hela limpor med pålägg på en och samma kväll, till att så småningom bli mättare och mättare av mindre antal hekto choklad och mindre antal smörgåsar eller liknande.
Jag gick upp i vikt snabbt, i snitt 2 kg/vecka där det blev långsammare mot slutet. För min del var det bra. Att så snabbt som möjligt nå mitt mål efter att jag bestämt mig, och att på vägen märka hur mycket lättare livet blev när jag inte drog ut på det och gav mig själv för mycket tid att reflektera och få eventuell ångest.
Jag är helt övertygad om att om du ser till att under din viktuppgång upprätthålla ett normalt ätande i övrigt (finns många exempel på matscheman med såna), så kommer din kropp automatiskt signalera till dig när den börjar bli nöjd. Se till att njuta på vägen och överanalysera inte en massa. Det finns betydligt fler än du tror som är i din situation, du är långt ifrån ensam. Glöm aldrig det! Ta hand om dig och uppdatera mig gärna om din resa, så lovar jag att bli bättre på att uppdatera här! :)
Puss och kram!
Vad glad jag blir av att se en uppdatering! Behöver få läsa lite pepp ibland, speciellt gånger då jag inte vet om det jag ätit/vill äta är normala mängder eller om det är för mycket. Antagligen är det för lite... Gillar när du skriver om hur mycket du faktiskt åt (både de "normala målen" och dina kvällshetsätningar) under din viktuppgång. Det gör mig glad då jag inser att jag faktiskt, utan dåligt samvete, får gå ner och äta några kvällsmackor nu. Tills jag är nöjd och belåten. Rättare sagt; jag MÅSTE göra det eftersom det är det som är normalt och det är det som krävs för att jag ska bli helt frisk.
SvaraRaderaOch vill jag ha den där Delicatobollen med ett glas mjölk efteråt så ja, då tänker jag trycka i mig den, jag tänker njuta och jag tänker somna jävligt lycklig.
Tack för fin blogg!
Ps, tro det eller ej men jag kommer faktiskt från Bollnäs. Vem vet, kanske våra vägar korsas någonstans någon gång.
jag saaaaknar dig niclas!!
SvaraRaderaFörst och främst vill jag bara meddela dig om att din blogg har hjälpt mig något oerhört, jag läste om din vardag, dina beslut och din framgång. Jag litade på dig och gjorde samma sak, det har gått fort, det är inte slut ännu men jag ler igen mina nära och kära säger att jag har lyster i ögonen och att jag är vacker. Tack Niclas, tack tack tack! Och förresten, oj så fin du har blivit Niclas!
SvaraRadera