THANK YOU

After all you put me through, you'd think I'd despise you.
But in the end, I wanna thank you. 'Cause you made me that much stronger!

Thanks for making me a fighter.

UTÖVERÄTANDE - A LOVE (AND SUCCESS) STORY

Vet ni?
Som bekant så har ju jag inom loppet av sådär 1,5 månad lyckats i princip hetsäta mig upp i vikt från BMI 14 till 18. Bara det är värt en applåd, så det så!
Hur som helst så var jag för några kilo sen ganska nojig och rädd för att jag skulle fastna i överätnings/hetsätningsträsket i all evighet. Världens finaste Lovi lugnade mig dock med att suger efter att vräka i sig kopiösa mängder skulle avta allteftersom vikten ökade, och jag valde att helt lita på henne. Hon är ju så jäkla bra och klok den där kvinnan, så varför tveka?  Och kors i taket, det stämde faktiskt!

Tidigare kunde jag OMÖJLIGT räkna upp allt jag hetsat i mig på en kväll, det handlade om så vansinnigt mycket att det helt ärligt inte gick att hålla reda på allt! Det blev liksom allt ifrån mackor till godis, kakor, choklad och ett oändligt antal skålar med yoghurt + müsli, t.ex.
Idag är det annorlunda. Med ett BMI som börjar komma närmare och närmare normalvikt så blir min kropp och mage faktiskt nöjd efter betydligt mindre! Ikväll kan jag faktiskt räkna upp allt jag åt utöver mitt kvällsfika. Detta kommer troligen låta som äckligt stora mängder för vissa av er, medan andra (däribland Lovi) säkert tycker att det låter rimligt. Hur som helst, här kommer en resume av kvällens utöver:

- En halv sats kladdkakesmet + grädde (HAHA)
- Ca. ett hekto naturgodis.
- Ungefär samma mängd lösgodis.
- Två knäckemackor.
- Två mjukmackor.
- Ett par nävar chips.
- En riskaka.
- En morotskaka.
- Några pepparkakor (kanske fem-sex?)
- Tre choklad-småkakor.
- Ett äpple.
- Tre glas mjölk.

And there you had it!
Med tanke på att detta i princip inte är någonting jämfört med ett par veckor sen, så kan ni ju tänka er vilka mängder det krävs för vissa att knata upp i vikt. Med betoning på vissa naturligtvis. Vi är alla unika och givetvis krävs därmed olika stora "tillskott" för att öka i vikt. MEN om man inte provar och utmanar som jag gjort, så får man aldrig veta. Och det var väl lite det som var sensmoralen med detta inlägg. Jag har insett mina fordringar, och vet att många i min sits behöver minst lika mycket som mig för att något ska hända med vikten. Medan andra istället behöver mindre. Grejen är dock att man måste våga prova för att inse detta, vilket jag är tacksam för att jag vågat gjort!

NOTERA ÄN EN GÅNG, jag håller vanligtvis inte koll på hur mycket jag stoppar i mig. Den tiden är tack gode Gud förbi!

I DON'T THINK YOU'RE READY FOR THIS JELLY

'CAUSE MY BODY'S TOO BOOTYLICIOUS FOR YA BABE!

(BMI 18 NU! Är det nu jag ska säga att jag minsann enligt vissa rekommendationer snart är normalviktig? HAH! I leave that to the stupid anorectic people! :))

I'M ALIVE

HEJ, JAG LEVER!
Det här dygnet blev både lättare och svårare än jag trott på förhand.
All jävla laxering, närmare bestämt 4 liter som skulle hinkas i, gjorde mig äckligt illamående och därmed blev aldrig hungern speciellt påträngande eller jobbig. Det värsta var dock idag. För det första hade inte laxeringen gjort "tillräckligt", så jag var tvungen att köra lavemang behandling FEM jäkla gånger! Lavemang innebär alltså, för de oinsatta, att man sprutar in mängder med vattnet via bakvägen. Superfancy kändes det! Höhö.
För det andra så visade det sig att den där jävla koloskopin när de skulle undersöka tjocktarmen var outhärligt smärtsam! Jag hade enligt doktorn "Ovanligt veckade och tvära tarmar", vilket gjorde att kameran hela tiden fastnade och stötte i tarmarna. HEEEEEEMSK SMÄRTA! Jag ville typ dö.

Men nu är det gjort! Och ögonblicket idag på eftermiddagen när jag äntligen fick äta kan enbart beskrivas som "PUR LYCKA"! Nu är jag galet trött och ska däcka, god natt.

UPDATE FRÅN SJUKAN

Hej. Jag tänkte bara skriva och berätta att jag lagts in på sjukhuset.

Höhö, nu blev ni lite oroliga va?
Det stämmer visserligen att jag lagts in på sjukan, men det är högst frivilligt och har minsann ingenting med svält eller kassa värden att göra. Nej, jag ska nämligen göra en kombinerad koloskopi och gastroskopi imorgon, känns som att jag kommer bli ordentligt piprensad! Hehe. Och eftersom man måste vara fastande ett helt jävla dygn innan så kräääävde jag att få läggas in och få hjälp innan. Kalla mig töntig, men jag tänker fan inte stå ut i hungern utan hjälp. Då lägger jag hellre in mig och får all hjälp och servning som behövs från proffs liksom. Snart är det dags för mig att börja hälla i mig fyra jävla liter laxerande, jag kommer vara en vandrande vattenballong typ. En galet hungrig vattenballong dessutom!

Jaja, nu ska jag återgå till mitt hungerfilosoferande och drömmar om choklad.
Vi hörs!

Tummen upp från en pojke med numera runda kinder!

PÖSS!

Lycka är:
- Att ha en kropp utan opassande knotor som ser ut att tillhöra en svältande gammal tant.
- Att kunna ha byxor utan skärp!
- Att kunna klämma på magen.
- Att avverka BMI-gräns efter BMI-gräns utan att känna ångest eller tvekan.
- Att orka leva utan att behöva ta pauser!
- Att inte behöva känna rädsla för att avlida av att en middag skjuts på någon timme senare än "vanlig" tid.
- Att inte behöva bygga upp sitt liv kring mattider och matplanering. Det löser sig ju!
- Att äta när man är hungrig och kunna äta precis det man är sugen på.
- Att vräka i sig tills magen står åt alla håll och därefter däcka på soffan.

Fan, det är alltså därför jag känner mig så lycklig nu!
Och vilken duktig pojke börjar närma sig BMI 18, mån tro? Hihi!

HEY MR VÄTSKEPÅSLAG, WHAT TOOK YOU SO LONG?

Hej där!
Förlåt att jag är världens sämsta bloggare just nu, jag ska bättra mig i framtiden. Lovar!
Så vad har hänt sen sist vi hördes?
Ja, det största måste väl helt klart vara att jag har hunnit fylla 20 bast! Yeay me! Firade såklart med att gå på Systemet på självaste bemärkelsedagen och få ett "Grattis" av kassörskan efter hon synat mitt leg. Jag fick dessutom ett "Grattis" av tågkonduktören efter att ha köpt ett månadskort och gått från skolungdom till ungdom. Det "Grattis":et hade jag dock kunnat slippa, eftersom det innebar en prisökning från 585 till 1000 spänn! GALET! Men i övrigt hade jag en väldigt fin födelsedag med trippla tårtkalas och massa mys. Som det ska vara!
Sen har jag faktiskt hunnit med att för första gången på flera år åka på en riktig förkylning, med feber och hela kittet! Så som jag har förstått så är det ett friskhetstecken när kroppen "tillåter" sig att bli sjuk, så det tackar jag för minsann. Något jag dock helst hade sluppit är att min kropp i sitt förvirrade och ovana tillstånd verkar ha, i samband med förkylningen, bestämt sig för att det minsann nu är dags för att samla på sig vätska! Jag vet ju att det är vanligt när man gör en stor omställning och börjar gå upp i vikt, så jag har väntat det vätskepåslaget ett bra tag nu. Men det var alltså först när jag blev riktigt sjuk som den valde att dyka upp.
Så numera har jag gått upp några kilon enbart i vätska och har en värkande mage som kluckar fint i takt med att jag rör på mig. Det låter ganska komiskt när man beskriver det, men tro mig, det är inte så jäkla komiskt när man är i situationen i fråga. Är det nån därute som känner igen sig i detta förresten?

Nej, nu ska jag käka köttfärslimpa. Puss på er!